Stipendiater

Svensk Katastrofmedicinsk Förenings stipendium 2015 till Maria Lampi och Martin Gerdin

 

Maria Lampi

Hon är en utav framtidens svenska katastrofmedicinska forskare vilket vi inom Svensk Katastrofmedicinsk Förening vill vara med och uppmuntra, därmed tilldelas Maria Lampi SKMF stipendium på 5000 kr för hennes arbete som berör triagesystem.

Maria Lampi arbetar som nationell ATLS koordinator på Katastrofmedicinskt Centrum i Linköping och verksam som doktorand vid Linköpings Universitet med ett forsknings- och avhandlingsarbete som heter:  ”Triage performance and the influence of education”.

SKMFs MOTIVERING:

Marias forskningsprojekt handlar om effekten av triagesystem, förmåga att ta korrekta triagebeslut både prehospitalt och på sjukhus men också gällande sjukvårdspersonals förmåga till triage före och efter utbildning. Två av studierna fokuserar på triage prehospitalt och är genomförda nationellt, varav de två pågående/kommande är av internationell karaktär där fokus är triage på sjukhus i miljöer där de dagliga behoven vida överstiger de befintliga sjukvårdsresurserna. Därav genomförs dessa studier i samarbete med ett sjukhus i Kenya.

SKMF stipendium ges därmed till Maria då hennes forskning handlar om katastrofmedicinens grundteser, att göra det bästa för de flesta i situationer med bristande resurser. Resultatet från forskningen kommer att vara ett viktigt bidrag till en ökad evidensbaserad kunskap gällande prioritering av skadade samt för huruvida vi ska kunna påstå att korrekt triage kan bidra till att rädda traumapatienters liv.

 

Martin Gerdin

Martin Gerdin arbetar som vikarierande underläkare på Huddinge Sjukhus och ska påbörja sin forskar AT. Han är också verksam som doktorand vid kunskapscentrum för katastrofmedicin, KI, Stockholm där disputationen är inplanerad den 3 oktober 2015.

Titel på Martins avhandling är:

Towards improved trauma care outcomes in India: predicting early mortality in adult trauma patients admitted to public university hospitals in urban India.

 

SKMFs MOTIVERING:

Martins forskningsprojekt är av internationell karaktär och pågår vid fem stora traumacenter i Indien. Målet med avhandlingsprojektet är att identifiera viktiga faktorer som kan förutsäga tidig död hos trauma patienten. Att i dessa resurssvaga miljöer kunna identifiera och förutsäga den eventuella risken för att avlida och därigenom bättre resursoptimera vården är den stora utmaningen.  Genom Martins forskning så kan resultatet komma att stödja den sjukvårdspersonal som står inför de allra svåraste av beslut och på det sättet kunna rädda så många traumapatienter som möjligt. Att utifrån en ökad evidensbaserad kunskap kunna prioritera rätt patient till rätt åtgärd och behandling i rätt tid är vad katastrofmedicin handlar om. Martin är en utav nästa generations svenska katastrofmedicinare vilket vi inom Svensk Katastrofmedicinsk Förening vill vara med och uppmuntra.

Martin Gerdin tilldelas därför Svensk Katastrofmedicinsk Förenings stipendium 2015 för sina insatser inom katastrofmedicinsk forskning och utveckling med ett tydligt internationellt perspektiv.


 

Jonas Aléx har tilldelats Svensk Katastrofmedicinsk förenings stipendium och erhåller därmed 5000 kr för de bidrag han gjort inom prehospital sjukvård med fokus på den drabbades upplevelser av exponering av kyla.  

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den utvalda stipendiaten 2014 har under sina doktorandstudier som bedrivs vid Omvårdnads institution, Umeå Universitet med stort engagemang arbetat med utgångspunkt från den drabbade och deras upplevelser i prehospital sjukvård.

Jonas är utbildad sjuksköterska och har en specialistutbildning i ambulanssjukvård. Parallellt med sina forskarstudier arbetar han på ambulansen i Umeå och undervisar på specialistsjuksköterskeprogrammet inom ambulanssjukvård. Inom ramen för sina doktorandstudier genomför han forskningsprojektet titulerat ”Cold exposure among patients in prehospital care”. Syftet är att belysa patienters upplevelser av kall exponering inom prehospital vård samt utvärdera effekterna av en varm ambulansmadrass.

Värme är ett basalt behov för att kunna vila och tillfriskna. Forskning om patienters upplevelse av kyla är dock eftersatt, så även forskning om temperaturer som omger patienterna prehospitalt. I ambulanssjukvård exponeras patienterna för kalla miljöer, speciellt vintertid. Ytorna på materialen som används i ambulanserna består ofta av polyester plast eller metall, material som leder bort värme snabbt. Om inte kylaexponeringen bryts sjunker kroppstemperaturen. Detta leder i sin tur bl.a. till att blödningsrisken ökar, vilket kan få ödesdigra konsekvenser.

De genomförda studierna visar att kyla upplevs värre än ev. befintlig smärta när de måste invänta ambulans eller ambulanshelikopter i kallt klimat. Patienter som ligger på en bår som antagit omgivningstemperaturen sjunker till och med i temperatur under transporten i ambulans. En elektrisk värmemadrass som läggs på båren visar sig dock ha positiv effekt på ryggtemperaturen vilket minskar spänningar och ökar komforten för de drabbade.

Forskningsprojektet är viktigt ur ett katastrofmedicinskt perspektiv där kunskap om hur vi kan motverka hypotermi är ytterst betydelsefullt för att vi bl.a. skall kunna rädda de svårast skadade men även öka komforten för samtliga drabbade.  Projektet synliggör problemen med kylaexponering samt bidrar med förslag till förbättringar av den termiska komforten, såväl för den enskilde patienten i vardagen som vid en allvarlig händelse med stort skadeutfall.

Efter disputation önskar Jonas kunna ägna tid åt praktiska implikationer av olika konduktiva värmekällor prehospitalt. Detta skulle öka komforten samt vara livsavgörande både vid den lilla enskilda olyckan samt vid en mass- skadehändelse i kallt klimat.


 

Kristina Lennquist Montán har tilldelats Svensk Katastrofmedicinsk förenings stipendium och tilldelas därmed 5000 kr för de bidrag hon gjort till katastrofmedicinsk forskning och utbildning.

Den utvalda stipendiaten 2013 har visat stort intresse och engagemang inom det katastrofmedicinska området under många år och påbörjade sina doktorandstudier vid Sahlgrenska Universitetet i Göteborg 2009. Hon är både utbildad sjuksköterska och jur kand med tilläggsutbildning i hälso- och sjukvårdsadministration samt pågående forskarutbildning för Medicine Doktorsexamen. Hon har bland annat arbetat för WHO, som assisterande kurskoordinator för en internationell kurs i krisberedskap och krishantering, samt MIMMS-instruktör. Hon har varit lärare och föreläsare i kurser inom katastrofmedicin i Sverige liksom i många andra delar av världen, såsom Singapore, Schweiz, Tunisien, Japan, Grekland. Simultant med sina doktorandstudier jobbar hon för tillfället som projektledare vid Regionala enheten för kris- och katastrofberedskap, Stockholms läns landsting.

Kristinas doktorandprojekt, bedrivet vid PKMC i Göteborg och Institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska Akademien, är titulerat ”Development and evaluation of a new simulation model for education, research and quality assurance in disaster management”. Projektet har målsättningarna dels att utveckla en simuleringsmodell som bas för utvärdering och utveckling av katastrofmedicinsk metodik, dels att utvärdera och tillämpa denna modell.

Inom sitt doktorandprojekt har hon framtagit modellen MACSIM (Mass Casualty SIMulation) system, som primärt är utvecklad för vetenskaplig metodutveckling. MACSIM har bland annat använts inom utbildningskonceptet Medical Respons to Major Incidents (MRMI) som framtagits inom forskningsprojektet. Hittills har 11 kurser med detta utbildningskoncept genomförts i Europa, med över 500 deltagare.

Simuleringsmodellen har också använts för att jämföra olika triagemetoder. Genom tillämpning av modellen jämfördes utfall av fysiologisk och anatomisk triage utförd av medicinskt utbildad personal med olika nivåer av kunskap och erfarenhet. Slutligen har metodiken också använts för test och kvalitetssäkring av katastrofmedicinsk beredskap, bland annat inom Stockholms läns landsting.

Hon har också nyligen varit medförfattare till introduktionskapitlet av NATOs senaste publikation om planering och respons vid pandemier och masskadehändelser samt till två kapitel i den internationella läroboken i katastrofmedicin ”Medical Response to Major Incidents and Disasters” (Springer, 2012).

 


 

Peter Lundgren och Otto Henriksson har tilldelats Svensk Katastrofmedicinsk förenings stipendium för sin forskning om prehospitalt omhändertagande i kall miljö.

Vid olyckor i kall miljö föreligger en betydande risk för allmän nedkylning av drabbade. Med sjunkande kroppstemperatur ökar risken för komplikationer och död i samband med allvarlig kroppsskada.  Åtgärder för att förhindra nedkylning är därför en viktig och integrerad del vid prehospitalt omhändertagande av skadad.

 Läkarna Peter Lundgren och Otto Henriksson vid institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, genomför inom ramen för doktorandstudier ett forskningsprojekt med syftet att utvärdera effekten av passiv respektive aktiv värmetillförsel, dvs tillförsel av filtar och räddningstäcken samt externa värmekällor vid prehospitalt omhändertagande av skadad i kall miljö.

Vid University of Manitoba, Kanada, har olika typer av externa värmekällor, lämpliga för prehospitalt bruk, utvärderats avseende effekten på kroppstemperatur och värmeöverföring till frivilligt nedkylda personer.  Som uppföljning har därefter genomförts två kliniska randomiserade studier vid ambulanssjukvården i Jämtland och Västerbotten respektive SLAO skidpatruller avseende effekten av aktiv värmetillförsel på kroppstemperatur och upplevelse av kyla under omhändertagande och transport av skadad.

  Vid laboratoriet för termisk miljö, Lunds universitet, har isoleringsegenskaper hos vanligt förekommande material inom svensk räddningstjänst och ambulanssjukvård utvärderats under inverkan av vind och väta med hjälp av termiska dockor. Som uppföljning har effekten av att avlägsna blöta kläder respektive tillföra fuktspärr utvärderats hos frivilligt nedkylda och blöta personer.

”Vi förväntar oss att kunna tillföra ytterligare kunskap om isoleringsegenskaper och påverkande faktorer på värmeförluster samt effekten av aktiv värmetillförsel vid prehospitalt omhändertagande av skadad i kall miljö och hoppas att resultaten kommer utgöra ett värdefullt underlag för såväl utbildning som materielanskaffning inom svensk räddningstjänst och ambulanssjukvård.”

Peter.Lundgren@surgery.umu.se

Otto.Henriksson@surgery.umu.se


Kerstin Berg Johannesson har tilldelats Svensk Katastrofmedicinsk förenings stipendium, 5000 kronor, för sin forskning och utveckling av kunskapen om hur allvarliga händelser i vårt land har påverkat drabbade människors psykiska hälsa.

Bild på Kerstin Berg JohannessonI avhandlingen belyses effekterna av den speciella situation som uppstår när man drabbas långt från den egna sociala trygghetssituationen. Traumareaktioner hos dem som normalt inte har erfarenhet av naturkatastrofer, men som kunnat återvända hem till ett intakt samhälle har sällan studerats. Hur förluster i samband med traumatiska omständigheter påverkar drabbade är otillfredsställande undersökt. Få långtidsuppföljningar finns av återhämtning efter utsatthet för allvarliga händelser.

I denna avhandling undersöks hur utsatthet för tsunamikatastrofen och för traumatiska förluster efter katastrofer påverkat drabbade. Både återvändande svenskar efter tsunamin i Sydostasien 2004 och förlustdrabbade italienska och svenska anhöriga efter Linateolyckan 2001 har följts upp, liksom även hemmavarande förlustdrabbade anhöriga efter tsunamin.

Ett överhängande livshot var relaterat till intensiva stressreaktioner med risk för nedsatt psykisk hälsa 14 månader och tre år efter tsunamin. Traumatisk förlust i kombination med att själv varit utsatt för livshot pekade mot en ökad grad av posttraumatiska stressreaktioner, nedsatt psykisk hälsa och komplicerade sorgereaktioner. Förlust av nära anhöriga, i synnerhet av barn, medförde högre grad av posttraumatiska stressreaktioner och innebar en högre risk för komplicerad sorg.

Många drabbade återhämtar sig över tid, men utsatthet för livshot och traumatisk förlust tycks försvåra återhämtning och är en riskfaktor för psykisk hälsa. Ny kunskap på detta område är viktig för att utveckla samhällets beredskap hos landsting, kommuner och övriga myndigheter. Särskilt viktigt är detta för utbildning av hälso- och sjukvårdens personal. Socialt stöd är betydelsefullt och tillgänglighet till adekvat behandling behöver tillgodoses för människor som får kvarstående problem.

Kerstin Bergh Johannesson
Leg psykolog, med dr
Inst för neurovetenskap, Uppsala universitet
Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri
e-post: kerstin.bergh.johannesson@neuro.uu.se


Eric Carlström och Johan Berlin har tilldelats Svensk Katastrofmedicinsk förenings stipendium, 5000 kronor, för studien om organisationers samverkan i skadeområdet. Författarna har genom fallstudier, observationer och intervjuer tydliggjort möjligheten att förbättra samverkan i skadeområdet.

Samverkan på olycksplatsen
– Om organisatoriska barriäreffekter
Bild på Eric CarlströmSamverkan på olycksplatsen – Om organisatoriska barriäreffekter.
Johan Berlin och Eric Carlström. University West, 461 86 Trollhättan, Sweden.
Tryckt av: Geson Hyltetryck AB, Göteborg 2009. (s. 400)

Sammanfattning
När en olycka inträffar är det angeläget att samhället sätter in resurser för att begränsa omfattning och skadliga effekter. Eftersom flera olika organisationers kompetens behövs i räddningsarbetet är samverkan nödvändig. I denna studie sätts fokus på de fyra organisationer som oftast är involverade i olyckor. De utgörs av polis, ambulans, räddningstjänst och SOS Alarm.

Bild på Johan BerlinEn svårighet att åstadkomma samverkan mellan dessa organisationer är att de har olika huvudmän, organisationsstruktur, hierarkier, etiska koder och regler. Trots det förväntar vi oss att de skall kunna samverka på 90 sekunder när en olycka sker. Räddningsorganisationer förväntas kunna samverka på en olycksplats. Det är dock sällan som det i lagar och offentliga dokument anges hur detta skall gå till. I studien ställs därför följande forskningsfrågor. Hur åstadkoms samverkan vid olyckor? Varför uppstår organisatoriska barriäreffekter?

Data har samlats in genom intervjuer och observationer. Totalt har 57 intervjuer genomförts med 80 respondenter och 248timmars medföljande observation (fördelat på 20 tillfällen) vid skarpa händelser.

Studiens resultat visar att: 1) tydlig reglering och förtroende leder till samverkan, 2) ospecifika krav på samverkan leder till samverkanshindrande barriäreffekter. Samverkan är något sekundärt som handlar om hur organisationer utformas snarare än något primärt som utformar organisationer. När organisationer präglas av tydlig reglering, roller är fördelade samt att dessa är väldefinierade så bidrar det till förutsägbarhet och en miljö där samverkan kan utvecklas och förfinas. Studien pekar också på ett behov av att bryta ned samverkansbegreppet till olika samverkansstrategier som kan tillämpas vid olika typer av olycksscenarion. I studien föreslås att parallella samverkanstekniker tillämpas vid vardagsolyckor och synkron samverkan vid komplexa händelser.

Nyckelord:
Samverkan, olycksplats, barriäreffekter, ledning, styrning, ambulans, polis, räddningstjänst, SOS Alarm.

ISBN 978-91-633-3633-1

För mer information kontakta:
Docent Eric Carlström 0702-73 81 26
Forskningsledare, Högskolan Väst
Fil dr Johan Berlin 0520/22 38 13
Forskare, Högskolan Väst


Heléne Nilsson har tilldelats Svensk Katastrofmedicinsk förenings stipendium, 5000 kronor, för sin forskning och utveckling av mätbara indikatorer för sjukvårdens katastrofmedicinska förmåga.

Bild på Heléne Nilsson“Jag vill här tacka Svensk katastrofmedicinsk förening för föreningens årliga stipendium 2010. Detta känns som en varm uppmuntran för det arbete och den forskning jag bedriver och för att det kanske kan leda till något värdefullt inom katastrofmedicinen.
Jag är doktorand vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings Universitet. Det jag forskar kring är att jag tittar på landstingens organisation för katastrofmedicinsk beredskap vid allvarliga händelser. Vid en allvarlig händelse finns det alltid en enskild individ som genast ska kunna fatta flera beslut om vad som ska göras. Det fordras mycket av den personen och den behöver ha tillgång till rätt verktyg för att kunna fatta rätt beslut. Jag tittar på hur man som en del av uppföljning och kvalitetssäkringen kan mäta ledningsbeslut både under och efter en allvarlig händelse och hur mätbara indikatorer kan hjälpa till att identifiera eventuella brister i organisationen.
I min forskning vill jag också titta på kopplingen mellan de första viktiga besluten vid en allvarlig händelse och hur det sedan går för patienterna. Det kan man göra både genom simulerade övningar och även i verkligheten.
Stipendiet hade jag tänkt använda till något jag behöver inom min forskning, kanske ett eget statistikprogram.

Tack än en gång!
/Heléne”

Publicerade artiklar:
Nilsson H, Rüter A, Vikström T: Management of resources at major incidents and disasters
in relation to patient outcome: a pilot study of an educational  model.
Euro J Emerg Med 2008;15:162-165
Nilsson H, VIkström T. Rüter A: Quality control in disaster medicine training- Initial regional
medical command and control as an example.
Accepted American Journal of Disaster Medicine 2009-12-04


Rebecca Forsberg

Styrelsen har beslutat att 2009 års stipendium på 5000 kronor, vilket också är det första stipendium som utdelas, går till Rebecca Forsberg, Umeå.

Rebecca är sjuksköterska och anställd som projektledare på Socialstyrelsens kunskapscentrum i Umeå. Rebecca har skrivit kunskapsdokumentet Tågincidenter som ger flera “aha-upplevelser” och uppslag till förbättringar på många plan, inte minst inom katastrofmedicin. Dokumentet belyser säkerhetstänkande och tekniska svårigheter vid räddningsarbetet vid tågolyckor.

Bild på Rebecca ForsbergRebecca Forsberg:

Dagens globala järnvägsindustri växer och utvecklas med en otrolig hastighet. Trafiken har ökat betydligt och hastigheterna stiger. Samtidigt har risken för attentat riktat mot det rälsbundna transportsystemet ökat de senaste decennierna. Denna utveckling leder till att antalet avlidna och skadade i tågtrafiken stiger globalt. Denna omvärldsanalys belyser ett flertal säkerhetsbrister inom det rälsbundna transportsystemet samt att vidtagna åtgärder sannolikt skulle minimera risken att skadas allvarligt vid en incident.

rebecca.forsberg@surgery.umu.se
Kunskapscentrum för Katastrofmedicin (KcKM), Umeå (följ länken till dokumentet “Kunskapsdokument – Tågincidenter”)